Allt du behöver veta om fridykningstekniker

Fridykning är en disciplin som kombinerar flera tekniker för att utforska havet och tänja på sina personliga gränser. Denna artikel går igenom de tre främsta teknikerna inom fridykning: statisk apné, dynamisk apné och djupdykning, både i pool och i öppet vatten. Varje teknik vänder sig till specifika typer av fridykare och kräver särskilda försiktighetsåtgärder för att utövas på ett säkert sätt.
Sportfridykning omfattar: statisk apné och dynamisk apné. Båda kan utövas både i havet och i pool.

Dynamisk apné innebär att man simmar under vatten horisontellt så långt som möjligt. Det finns två tävlingskategorier: med fenor (DYN) eller utan fenor (Dynamic No Fins).

Vid statisk apné ska dykaren sänka ner sig i vattnet och hålla andan så länge som möjligt, med målet att hålla ut så länge det går utan syre under vatten.

1. Statisk apné

Vad är statisk apné?

Statisk apné är en form av fridykning där fridykaren ligger helt stilla, oftast i horisontellt läge, och försöker hålla andan så länge som möjligt. Denna disciplin utövas ofta i pool eller på grunt vatten.

Vem passar statisk apné för?

Denna typ av fridykning är idealisk för nybörjare och gör det möjligt att bekanta sig med känslorna av hypoxi (syrebrist) och hyperkapni (ansamling av koldioxid). Erfarna fridykare använder den dock för att utveckla tolerans mot hypoxi, förbättra avslappning och träna mental kontroll.

Utrustning och träning för statisk apné

Fridykningsutrustningen hålls till ett minimum:

• En våtdräkt för fridykning för att hålla sig bekväm och undvika att frysa. De flesta fridykningsdräkter består av två delar med huva för ett optimalt termiskt skydd.
• En dykmask eller simglasögon och en näsklämma från Octopus; det är upp till fridykaren att hitta den konfiguration som känns mest bekväm.

Se alla dykmasker

Träningen går ut på att släppa taget om tiden och fokusera på avspänning och lugn.

Man räknar med två faser i detta dyk: easy going och kampfasen.
Under den första fasen är man avslappnad och bekväm, därav namnet, och känner inget behov av att andas. Sedan följer en serie obehagliga sammandragningar under vilka man måste ha den mentala styrkan att stå emot för att skjuta upp tidpunkten då man måste andas.

Apnétiden ökar gradvis under överinseende av en coach eller partner för att undvika svimning. Tanken är att förbättra toleransen mot CO2-nivåer som dessa apnéer framkallar.

2. Dynamisk apné

Vad är dynamisk apné?

Dynamisk apné går ut på att simma under vatten så långt som möjligt medan man håller andan. Den kan utövas i pool (med eller utan fenor) eller i havet. Det är ett utmärkt sätt att träna både framdrivning, ansträngningstolerans och CO2-tålighet.

Vem passar dynamisk apné för?

Dynamisk apné är tillgänglig för fridykare på mellannivå som redan har viss erfarenhet. Den kräver simkunnighet och god koordination. I tävlingssammanhang gör atleternas fysiska och mentala kondition att de kan tillryggalägga största möjliga avstånd.

Utrustning och träning för dynamisk apné

• Precis som vid statisk apné krävs en våtdräkt, men valet av dräkt är avgörande för ett optimalt glid.
• Dykmask eller simglasögon är ett utmärkt val eftersom synen behövs för vändningen. Fenor i fiber eller kolfiber föredras i denna disciplin, och i tävling är monofena standard.

Slutligen gör en näsklämma från Octopus och ett nackbly som viktning att man kan simma helt horisontellt utan att behöva tänka på det.

Träningen sker både utanför och i vattnet. Muskulärt arbete och konditionsträning främjar kraft, utan att man för den sakens skull strävar efter att öka muskelvolymen.

Det gäller att växla mellan statisk och dynamisk apné, följt av ventilation, allt under uppsikt av en partner.

Att förbättra sin simteknik är också viktigt för bättre glid och för att spara energi. Uppvärmning, andning och återhämtning måste vara en del av din träning. Det är också viktigt att uppnå en minimalistisk rörelse som räcker för att simma längder i bassängen eller växla mellan frånskjut och glid.

Denna apné utövas både i pool och i havet under träning.
I tävling kallas DYN för dynamisk apné med långa fenor eller monofena, och DNF för Dynamic No Fins (utan fenor).

Slutligen anses djupdykning vara drottningen bland discipliner. Den fascinerar, för bortom myten bevisar den att man genom att kombinera fysisk kondition och mental styrka kan dyka till djup som tidigare var otänkbara och trotsa logiken.

3. Djupdykning

Vad är djupdykning?

Djupdykning, även känd som fridykning eller dykning med konstant vikt, går ut på att dyka till största möjliga djup medan man håller andan. Denna teknik kan utföras med fenor, monofena eller utan fenor.

Vem passar djupdykning för?

Djupdykning är reserverad för erfarna fridykare som har god kontroll på andnings-, tryckutjämnings- och avslappningstekniker. Det kräver utmärkt fysisk och mental form. Det är också denna typ av fridykning som ger möjlighet att utforska havets djup och observera det marina livet.

Utrustning och träning för djupdykning

Eftersom träningen kan ske i dyktorn eller i naturlig miljö, varierar utrustningen beroende på vattentemperaturen.

• Man går från badkläder till en tvådelad våtdräkt med huva, tillräckligt varm men inte för tjock för att inte öka flytkraften för mycket.
• Dykmasken för djupdykning måste ha liten volym, men man kan även klara sig utan. Ofta föredrar fridykare specifika simglasögon fyllda med vatten för att undvika sugkoppseffekt och för att inte hindra synfältet. Sikten, med eller utan mask, måste vara tillräcklig för att greppa plattan vid rätt tillfälle. Snorkel är ett tillval som vissa fridykare använder för att ventilera vid ytan.
• Näsklämman från Octopus rekommenderas eftersom den gör det möjligt att tryckutjämna utan att röra näsan, vilket undviker onödiga rörelser.
• Man använder monofena eller långa fenor; båda kan användas vertikalt (i bassäng) eller på djupet (dyktorn eller naturlig miljö).
• Blyvikterna måste beräknas i förväg för att uppnå neutral flytkraft baserat på djupet, och fördelas mellan nacke och bälte.
• Dykdatorn är för denna typ av fridykning en oumbärlig indikator för att hantera tid, djup och återhämtning med ljudlarm.
• Säkerheten garanteras av en lina fäst vid ytan vid en dykboj eller plattform, längs vilken fridykaren dyker. Dykaren är själv fäst med en lina vid kabeln och kopplad till en motvikt som gör det möjligt att dra upp dykaren i nödfall. Längs linan finns visuella markörer så att dykaren kan orientera sig, och på botten hindrar en tyngd platta dykaren från att gå djupare. Ibland kompletteras detta med belysning.

Se alla bälten

En enda regel: var perfekt utbildad och informerad om riskerna, och behärska teknikerna för tryckutjämning, säkerhet och syrehantering. På stora djup är risken för kvävenarkos, barotrauma och svimning högre. Din instruktör ansvarar för att planera och säkra ditt dyk.

Vid träning som vid tävling måste tekniken utföras perfekt för att spara på energireserverna. Dykaren andas in, gör en dykstart, utjämnar öronen och börjar sedan dyka genom att långsamt använda sina fenor ner till punkten för neutral flytkraft. Därefter dyker man i fritt fall samtidigt som man fortsätter att tryckutjämna.
Tryckutjämningen sker på tre sätt: antingen med den klassiska Valsalva-manövern, Frenzel-metoden eller BTV (frivillig tubaröppning). Den sistnämnda är inte något alla kan göra.

När bottenplattan nåtts sker uppstigningen längs linan med tummen uppåt. Det är ett kritiskt ögonblick, mest benäget för medvetslöshet, som kräver stor koncentration och ansträngning tills man når punkten för positiv flytkraft, vilket gör att man kan stiga de sista metrarna i “eco-läge”.

Under de sista metrarna av uppstigningen eskorteras tävlingsdeltagaren av en säkerhetsfridykare för att undvika svimning. Väl vid ytan får dykaren assistans och måste inom max 30 sekunder visa att hen mår bra genom ett tecken. Sedan är det dags för vila.

Djupdykning inkluderar olika discipliner:

• Konstant vikt (CWT): med fenor (CWT) eller utan fenor (CNF = Constant weight apnea without fins), fridykaren dyker ner och upp med hjälp av armar och/eller fenor.
• Fri nedsänkning (FIM): utan fenor, fridykaren dyker ner och upp genom att dra sig längs linan med enbart armkraft.
• Variabel vikt (VWT): fridykaren dyker ner med hjälp av en tyngd släde och stiger upp antingen genom att använda fenor eller genom att dra sig i linan.
• No Limits (NL): fridykaren når stora djup med hjälp av en tyngd släde och stiger upp med hjälp av en lyftsäck.

Fridykning omfattar flera tekniker under samma namn, som dock är mycket olika och anpassade för olika erfarenhetsnivåer och mål.

Oavsett om du är nybörjare eller erfaren måste du först lära dig att behärska tekniken och vara försiktig. Gå via en skola där du får utbildning, använd rätt utrustning och se till din säkerhet genom att följa nödvändiga försiktighetsåtgärder. Varje fridykningsteknik – statisk, dynamisk eller djupdykning – erbjuder en unik möjlighet att få kontakt med vattnet och tänja på sina egna gränser. Det viktigaste är att göra det på ett ansvarsfullt och medvetet sätt för att garantera en berikande och säker upplevelse.

Vill du veta mer? Läs vår kompletta guide dedikerad till fridykning.

Dela denna artikel

Relaterade produkter

Kategorier

FridykningUndervattensjaktmateriellFridykningsfenLånga fenorVåtdräkterUndervattensjaktdräkter